Hur vet jag att en målning är färdig?

När jag började måla mer frekvent tyckte jag att det var svårt att veta när jag var klar med något. Andra konstnärer jag läste om svarade ofta “du bara vet” på den frågan. Det var inte särskilt hjälpsamt.  

Så istället för att ge dig “du bara vet” vill jag ge dig några konkreta sätt att avgöra när en målning är färdig. Vissa av de här sätten är konkreta saker du kan göra. Andra handlar mer om att ge sig själv tillåtelse att släppa taget. 

Tid som begränsning 

Ibland bestämmer jag i förväg: jag ger den här målningen idag – eller två timmar – och sen är den färdig, oavsett var jag landar. Det gör att jag planerar tiden så att jag hinner måla på hela målningen under min tid. Kanske får också göra ett val kring detaljer, ska jag visa någon del mer detaljerat eller får målningen vara lite mer “lös i kanterna”. 

Har jag målat alla ytor? 

Ett sätt jag använder är att titta på helheten: har alla delar av målningen fått lika mycket uppmärksamhet? Du kanske börjar med bakgrunden och gör sedan motivet, kanske ett träd. När du har målat ett tag på trädet kan du titta om bakgrunden fortfarande ser bra ut? Är den lika målad som trädet? Eller har nu helt olika uttryck på ett sätt som du inte hade planerat? Ja, då är det dags att gå tillbaka till bakgrunden.  

Och så här kan du hålla på, tills du har målat alla ytor tillräckligt mycket. 

Jag har inget mer att ge 

Ibland blir en målning färdig för jag har uttömt allt jag hade att säga i ämnet. Det blir inget mer just nu. Jag kanske till och med har tröttnat på motivet. Sådant händer... Då kan du bestämma dig för att vara klar och gå vidare. Det betyder inte att målningen är perfekt – bara att jag är färdig med den just nu. Och det räcker. 

Tänk om jag förstör den... 

I det tankesättet är det lätt att hamna. Den ser bra ut nu, men tänk om jag förstör den. Porträttet är faktiskt lik personen, men det är inte målat på alla ytor. Vad gör jag då? Det jag ofta gör då är att starta en till målning. För då har jag övat på motivet en gång och kommer snabbare framåt. Jag vet vilka val jag ska göra för att ögonen ska bli rätt. Och på den kan jag då fortsätta vidare. För jag har ju den andra kvar, om jag skulle råka förstöra den.  

Jag kan berätta att det är inte särskilt ofta jag förstör något. Oftast blir det bättre. Hur då, tänker du? Jo, jag har lärt mig saker sedan den första versionen och jag vet hur jag ska lösa vissa delar redan från början.  

Kör jag fast på den andra versionen kan jag alltid gå tillbaka till den första eller börja en tredje.  Det gör att jag vågar fortsätta, istället för att stanna av för att jag är rädd. 

Låt målningen vila 

Jag brukar alltid ta en bild av målningen när jag är klar för dagen. Den tittar jag på senare på kvällen eller nästa morgon. Då får jag vila lite från den och det händer också något när man tar ett foto av målningen. Kameran förstärker ljus och kulörer och gör att jag får syn på saker.  

Ibland har jag med mig idéer tillbaka till ateljén på vad jag ska börja med nästa gång. Ibland upptäcker jag att den är klar.  

Det som är bra med att ha en bild, är att du i redigeringen i din mobil kan testa dina ändringar. Kanske byta färg på bakgrunden och känna hur det känns. Det använder jag ofta.  

En målning kan var färdig men inget jag gillar 

Ja, så är det för mig. Ibland kommer jag inte längre och då är den färdig. Även fast jag inte gillar den. Och det är helt okej. Alla målningar är inte till för att bli favoriter. Ibland är det precis de målningarna som lär mig mest.

När är den egentligen klar? 

Nu har jag pratat om olika sätt att avsluta, men hur vet jag egentligen att den är klar. Jag målar alltid utifrån färg nästan så jag börjar med att titta på variation i färgytorna: stora och små fält, varma och kalla färger, intensiva och dämpade färger, ljus och mörker. 

Kompositionen är också viktig: hur rör sig ögat över målningen när jag tittar på den. Tittar jag på det jag vill att man ska titta på? I så fall har jag lyckats.  

Ibland visar jag målningen för någon annan och så pratar vi om den. Att berätta högt om den gör också att jag blir mer säker på om den faktiskt är klar. Det kan hända att jag får ett förslag på en ändring och känner att – nej, så ska det inte vara – vilket gör mig säkrare på att den faktiskt är där den ska vara. 

För mig handlar det sällan om ett exakt rätt svar. Det är en kombination av att titta, känna efter och ibland bara bestämma sig. Och ju mer jag målar, desto lättare blir det att känna när det räcker. 

Jag hoppas att det här var till hjälp. Jag känner att jag skulle kunna prata om varje punkt mer ingående. Men det sparar jag till en anna gång!