Ett oväntat verktyg som gav mig ny energi i ateljén
Ibland fastnar jag i det jag håller på med. Jag kommer inte vidare utan står mest och stampar. Då är det läge att få in något nytt i min kreativa process. Det kan jag göra genom en övning jag hittat, genom att byta miljö och se något annat – eller genom att gå en kurs.
Det gjorde jag i helgen när jag var på kurs i Skaparladan. Jag målade mängdmålning, där vi fick testa många olika sätt att arbeta med flera målningar samtidigt. Det gav mig massor av ny energi att ta med hem till ateljén.
Ofta är det bra med begränsningar när man målar – en begränsad färgpalett, begränsad tid eller begränsat antal verktyg.
Den roligaste övningen vi gjorde gick ut på att använda ett verktyg som vi aldrig hade använt tidigare.
Är det dags att måla tänderna eller borsta målningarna? Foto: Skaparladan
Det sista jag packade ner innan jag åkte till Skaparladan var en liten borste som ser ut som en tandborste, fast med mjukare borst och kortare skaft. Det kändes nästan som att det var meningen att det var just den jag skulle använda.
Det händer något med förväntan när jag ska testa något helt nytt i måleriet. Nyfikenheten tar över och prestationen får ingen plats. (Den brukar i och för sig inte få så mycket plats i min ateljé ändå, men det här gör det ännu lättare att släppa den.)
Men så klart blir man nyfiken på resultatet. Går det ens att måla med en liten tandborste? Vi blev dessutom uppmuntrade att använda hela verktyget, inte bara den uppenbara delen.
WIP: porträtt målat medelst tandborste.
Jag har hunnit måla två lager med tandborsten nu, och jag gillar verkligen hur målningen utvecklas. Den får energi och blir mindre exakt, på ett sätt som passar mig. På baksidan av borsten finns några trådar som gör avtryck i färgen, och det har jag använt i håret. Bakgrunden har jag svept på med bredsidan av skaftet. Blev det kladdigt? Ja. Såklart.
Om du själv känner att du fastnat, testa att byta verktyg. Ta något du aldrig använt i måleriet förut. En kökssvamp, en pinne, en gammal plastpåse… Det viktiga är inte vad det är, utan att det bryter ditt vanliga mönster.
Så här ser den ut nu, borsten. Inte lika ren, men mycket användbar.
Det är befriande att vara nybörjare
Jag har alltid hållit på och testat en massa olika saker – keramik, drejning, teckning, måleri, stickning, pyssel… ja, det mesta du kan tänka dig. Jag är en serienybörjare.
Och jag älskar det.
Ett litet experiment
Det är något befriande i att kliva in i något nytt utan att veta hur det funkar. Att inte ha en aning om vad man ska göra för att få ett bra resultat. Det gör att allt jag åstadkommer känns bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. För när jag började kunde jag ju ingenting – och nu kan jag faktiskt en hel massa.
Det jag gör är kanske inte perfekt. Det kanske inte ens är bra alla gånger. Men det är oändligt mycket bättre än innan jag började, för då visste jag ju inte ens hur man gjorde.
Att vara nybörjare är lätt på ett sätt. Du vet inte alla detaljer, inlärningskurvan är brant och du känner dig snabbt både smart och kompetent. Självförtroendet får också en härlig boost när du märker att du lär dig nytt. Jag lyckas ju faktiskt!
Men… det finns ett ganska stort men här. Du måste ta dig an din nybörjarbana med nyfikenhet och ödmjukhet. Och du behöver prata snällt med dig själv. Annars faller hela grejen.
Jag målar på ett fönster.
Jag ser det ofta när jag håller kurs. Det där negativa snacket:
”Det jag gör blir inte som på bilden.”
”Hon bredvid är mycket bättre än jag.”
Det här snacket tillför absolut ingenting – varken till dig eller till mig. Du pratar ner dig själv och självförtroendet halkar efter. Och om du egentligen fiskar efter komplimanger… tja, det är inte heller ett särskilt trevligt sätt att göra det på.
Hur som helst: du bidrar mycket mer till både din egen och andras utveckling om du lyfter det du gör istället.
Tänk vad bra det blev! Och du som aldrig ens testat det här förut. Vilken stjärna du är.
Får man tycka att ens egen konst är bra? (Jag gör det.)
Det här känns lite obekvämt att säga högt, men jag gillar nästan allt jag skapar. Jag tycker att det är fint, roligt och ofta oväntat bra. Bara att skriva det känns som att jag bryter mot någon slags oskriven regel i det här jantelandet vi bor i. Du vet den där: “äh, det blev inget särskilt”.
Ann-Charlotte framför sina målningar.
Men jag vet ju att det inte är den bästa konsten som någonsin har gjorts. Och ändå… är den inte ganska bra ändå?
Jag har börjat tänka att det här faktiskt är min superkraft. Att jag blir genuint förundrad över det jag har lyckats åstadkomma. Ofta blir det bättre än jag trodde från början. Det är som att alla små färgfläckar tills slut hittar sin plats och bildar ett motiv.
Självporträtt i akryl på papper
Kanske handlar det om att jag sällan har en tydlig bild av hur slutresultatet ska se ut. Det finns inget att jämföra med. Det blir så bra som det blir. Och det räcker.
Den här känslan – att gilla mitt eget resultat – gör något med hela min skapandeprocess. Det gör att jag kliver in i varje målningstillfälle med nyfikenhet: Vad ska hända idag? Blir det bättre än igår?
Nyfikenheten är en av mina starkaste drivkrafter. Allt med skapandet känns härligt (okej, förutom “the messy middle”, men den sparar vi till ett annat inlägg).
Jag har funderat mycket på varför jag känner så här, och varför jag så sällan möter andra som gör det. Är det för att jag är en obotlig optimist? Eller handlar det om självkänsla? Jag vet faktiskt inte.
Men du – om du också kan känna glädje i det du gör, även när det inte är perfekt… hör av dig!
Låt oss glädjas åt våra fantastiska verk tillsammans.
Ett gäng onlineporträtt
Mer måleri i vardagen – mina bästa kom igång-tips
Jag ville länge skapa mer, men livet var… fullt. Jobb, familj, vänner och allt annat som bubblade runt. Den lite bistra sanningen är ju att vi inte kan göra allt samtidigt. Vi måste prioritera. Och åh – vad jag inte gillar att välja bort saker. Men som någon smart person en gång sa: ett nej är ett ja till något annat.
Gör något litet varje dag
Jag började smått. Kunde jag säga nej till något en kväll för att få femton minuter över? Bara en liten stund med färgerna.
2021 bestämde jag mig för att göra The 100 Day Project. Målet var enkelt: en kreativ övning varje dag i hundra dagar. Den kunde vara hur liten som helst.
Från februari till maj gjorde jag något litet varje dag. Ofta sent på kvällen när allt annat var klart och jag äntligen fick en stund över. Många av övningarna har jag sparat i en skissbok. Ibland bläddrar jag i den och blir lika glad varje gång.
Det blev ett sätt att få in mer kreativ kraft i vardagen. Och ja – det är en utmaning! Hundra dagar är länge, och det kräver motivation att fortsätta. Därför är det så viktigt att börja lagom stort. Du vill ju lyckas. Att sätta för höga mål i början är det snabbaste sättet att kväva kreativiteten.
Byt ut något tråkigt mot något kreativt
Det måste såklart inte vara en hundradagarsutmaning. Du kan också byta ut något trist mot en kreativ stund. Kanske hoppar du över disken en kväll? Eller låter köket vara medan du sätter dig och målar med barn eller barnbarn. Det är så mysigt att göra något tillsammans.
Ha alltid dina färger framme
Här kommer ett av mina bästa tips: ha materialet lättillgängligt. Om färgerna ligger längst in i en låda är det så lätt att låta bli. Men står de framme eller är samlade i ett litet kit – då blir det av.
Jag vet de som har pennor och papper utplacerade på strategiska platser: på soffbordet, i köket, vid sängen.
Själv har jag nästan alltid mitt resekit framme. Det innehåller kritor, pennor, akvarell, gouache och lite collagepapper. Har du barn kan du alltid låna deras färger och kritor.
Ett annat knep är att ha allt på en bricka i ett skåp. Då är det bara att ta ut brickan, sätta dig – och börja. Perfekt om du behöver plocka undan snabbt eller hålla materialet borta från små händer.
Häng på en kompis
Att göra något tillsammans gör det ofta lättare att komma igång. Jag gör det själv ganska ofta – följer någon på YouTube eller hoppar in på The Good Ship Illustrations Art Club på Instagram. De gör kreativa övningar live, och du kan hänga med. Det är både inspirerande och väldigt trevligt sällskap.
Och om du vill kan du såklart göra en kreativ övning med mig också. Här är till exempel en liten collageövning som bara tar en kvart. Perfekt när du vill bara göra något.
Gör en till – om att släppa prestationen och fortsätta skapa
Man skulle kunna tro att bara för att jag jobbar med det jag tycker är allra roligast, så går det lätt varje dag. Och ja – att vara i ateljén är oftast lustfyllt. Men mellan varven är det också riktigt jobbigt. För det är inte alltid det jag försöker skapa blir som jag vill. Kanske inte så konstigt när man tänker på det...
Det jag har lärt mig under åren är att inte lägga för stor vikt vid en enskild teckning eller målning, vad det än är jag håller på med. Utan att fortsätta. Ibland målar jag över något, men oftast fortsätter jag och gör en till.
Att ha med historien i ett slutligt verk är något jag verkligen gillar. Jag kan följa min resa från osäkra penseldrag till utforskande av olika idéer och sedan förhoppningsvis hittar jag fram till något till slut.
Det som ofta händer när jag väl håller på är att jag börjar gilla hela vägen – även de där första, trevande stegen blir något jag vill behålla. Och i sitt sammanhang kanske de till och med får vara med och visas upp.
Den första målningen jag gjorde som jag kände att “shit, det här kanske kan bli något” är ett landskap med en glaciär. Den tog bara 40 minuter att måla. ”Wow”, kanske du tänker, ”bara 40 minuter!” Men det du inte ser är alla timmarna jag redan hade lagt på motivet. Målningen heter Glaciär 6 och det innebär att det finns verk som heter glaciär 1-5.
Glaciär 6
Jag jobbade mig från en blyertsskiss till ett litet collage i A5 vidare till allt större collage, A4, A3 och till sist ett som är 80 x 100 cm. Det blev många timmar med samma motiv så när jag väl var framme vid målningen, kunde jag motivet utan och innan så att det bara tog 40 minuter att måla. Det var en fantastisk känsla att nå dit.
Att veta att jag alltid kan göra en till har tagit bort mycket av pressen att det ska bli bra. Det betyder att jag gör ett försök och ser hur det går. Blir det inte som jag vill fortsätter jag. Oftast blir alla olika försök tillsammans något mycket bättre där varje detalj inte är lika viktig.
Mitt bästa tips
Så mitt bästa tips är: gör en till. Testa ett porträtt – blev det inte som du tänkt dig, gör ett till. Det du lär dig kommer att synas i din nästa version.
Så funkar akrylfärg - och varför jag gillar den så mycket
Jag gillar att måla med akryl för att det torkar snabbt. Från början handlade det mest om att jag inte kunde måla tillräckligt exakt. Om en linje blev för tjock kunde jag bara ta bakgrundsfärgen och måla över. Jag tror det har tagit bort en del av pressen att allt måste bli perfekt – för jag vet att jag alltid kan ändra.
Eftersom jag målar ganska snabbt passar den korta torktiden mig perfekt. Samtidigt är det ofta just det som många tycker är det svåra med akrylfärg – att den torkar för fort. Om du är van vid oljefärg märker du snabbt skillnaden.
Jag älskar också alla kulörer som finns bland akrylfärgerna. Jag brukar välja olika paletter till olika målningar. Neonrosa är en favorit – den syns ofta som bakgrund i mina porträtt. Jag tycker om när man kan ana små ytor av rosa bakom färgen, det ger liv och djup åt målningen.
Egenskaper hos akrylfärg
Akrylfärg är plastbaserad, vilket tyvärr gör den mindre miljövänlig. Det finns många märken, och varje tillverkare har sitt eget bindemedel – det gör att färgerna beter sig lite olika.
Man brukar prata om tre kvalitetsnivåer: hobby, studio och konstnärskvalitet.
Hobbyfärger är de billigaste. Du hittar dem ofta i pysselbutiker, men de är tunna och täcker dåligt.
Studiofärger är ett bra mellanting. De innehåller lite mindre pigment än konstnärsfärger, men fungerar utmärkt för det mesta.
Konstnärsfärger har högst pigmenthalt, vilket gör dem mer täckande och drygare – men också dyrare.
Jag målar mest med studiofärger, men kompletterar ibland med konstnärsfärger i vissa kulörer som jag inte vill vara utan. Ett tips är att använda studiofärger i de undre lagren och konstnärsfärger i de sista.
Vissa konstnärer tycker att det nästan blir en press när färgerna blir dyrare – som att målningen måste bli “värd” materialet. Det kan vara skönt att släppa den tanken.
Så läser du på tuben
När jag väljer färg tittar jag ofta på vilka pigment den innehåller. Jag föredrar färger med ett pigment, eftersom det ger bättre kontroll när jag blandar egna kulörer.
På tuben hittar du:
Pigmentkoder, som berättar vilket eller vilka pigment färgen består av.
Täckningsgrad, markerad med en fyrkant:
tom = transparent
halvt ifylld = halvtransparent
helt ifylld = opak
Pigmentkoderna kommer från Color Index International, där alla pigment är registrerade.
Exempel:
PW = vitt
PY = gult
PR = rött
PB = blått
PG = grönt
PBr = brunt
PBk = svart
Vill du läsa mer finns en riktigt bra genomgång på Jackson’s blogg:
Everything you need to know about the pigment colour index
Testa dina färger
När jag köper nya färger testar jag dem alltid – både för att se hur de beter sig och hur de blandar sig med de jag redan har. Det är ett roligt sätt att lära känna sina färger och upptäcka nya kombinationer.
Jag har också gjort en video där jag pratar mer om akrylfärger och testar olika röda nyanser. Kika gärna på den här!
Det började med en längtan att få skapa mer – min väg till ett kreativt liv
Jag började satsa på min egen kreativitet 2019. Men längtan efter att skapa har alltid funnits där. Den där känslan av att vilja göra något med händerna, att låta idéerna få ta plats. Jag har testat det mesta genom åren: keramik, måleri, stickning, virkning, pyssel, skriva, inredning. Jag har köpt massor av vackra papper och fina pennor, bara för att det känns härligt att ha möjligheten att skapa något. Jag har helt enkelt alltid älskat att greja.
När jag startade mitt företag för 17 år sedan i oktober 2008 var en av drivkrafterna just att ha plats för mer kreativitet i min vardag. Jag ville kunna lägga min piggaste tid på mina egna projekt. Kunna gå på keramikkurs en förmiddag, när kreativiteten är som störst– inte sent på kvällen när min energi är slut. Och ett tag lyckades jag göra det! Men som det ofta blir tog jobbet överhanden. Jag hade många roliga uppdrag, och åren gick fort.
Ann-Charlotte målar utanför sin ateljé.
Efter ungefär tio år började något skava. Jag saknade tiden för mitt eget skapande. Jag hade ett projekt tillsammans med några vänner där vi ordnade craftcations, helger där ett gäng kvinnor åkte bort och bara gick upp i skapandet. Jag höll också olika workshops. Det var underbart att se andras kreativitet blomma, men jag märkte att jag själv mest planerade, organiserade och höll i trådarna. Min egen skaparlust hamnade i bakgrunden.
En skiss och ett collage av en blombukett.
Så 2019 tog jag steget och gick Stora konstkursen på Folkuniversitetet. Att få fördjupa mig i teckning, måleri och skulptur på halvtid var helt fantastiskt. Jag lärde mig massor, men framför allt väcktes något inom mig. En känsla av att “det här är jag”.
Efter två terminer fortsatte jag på olika kurser, men till slut insåg jag att jag behövde hitta mitt eget sätt att måla. Att inte bara följa instruktioner, utan våga utforska själv.
Det har tagit lite tid, men nu är jag där. I min egen ateljé, där färgerna alltid ligger framme och idéerna får ta plats. Jag försöker måla lite varje dag, även när kalendern är full. Det behöver inte vara stort – ibland räcker det med tio minuter för att känna den där bubblande känslan inombords.
Jag känner mig redo igen att ta upp tråden med kurser och aktiviteter där jag delar med mig till andra. Jag tror att jag behövde få mitt eget skapande på plats först.
En färgstudie i collage av Heather Days målning It’s a requirement to disappear.
Du behöver inte vara bra på att måla för att skapa något fint
När jag började måla så var resultatet viktigt för mig. Jag ville att det skulle bli något. Något som jag tyckte var fint.
Jag var otålig och ville att det skulle bli något på en gång. Jag lyckades inte särskilt ofta i början. Det jag inte visste då är att hålla på med konst är ett maraton och ingen sprint. Men misströsta inte. Det finns övningar du kan göra som faktiskt alltid blir bra. Som att jobba flödigt med tusch och akvarell. Där gör färgerna själva allt jobb. Det är fascinerande att se hur tuschen och akvarellfärgen gör mönster alldeles av sig själva. Ska vi testa?
Jag har spelat in övningen så du kan hänga med och göra den tillsammans med mig eller så läser du hur du kan göra.
Måla flödigt med tusch och akvarell - det här behöver du:
Ett akvarellpapper. Här spelar papperet roll. Att ha ett papper som kan hantera vatten på ett bra sätt gör att det blir finare mönster.
Flytande tusch i valfri kulör.
Akvarellfärg i valfri kulör.
En burk med vatten
En-två penslar
Och om du vill en pinne, penna eller något annat att dra färgen med
Så här målar du
Du börjar med att ha på flödigt med vatten på papperet. Du kan göra pooler, eller blöta ner hela papperet. Papperet ska vara blött, men vattnet ska inte rinna av papperet.
Ta tusch i pipetten om det finns en sådan annars använder du en pensel och droppa tusch ner i vattnet. En droppe i taget och se vad som händer.
Ta en akvarellfärg och droppa färg i vattnet. Droppa bredvid tuschen och se vad som händer.
När du tycker att du har fått tillräckligt mycket färg på papperet låter du det torka.
Titta på vad som har hänt med dina färger på papperet. Visst blir det vackert!
Den här övningen kan du fortsätta att jobba med länge. Resultatet blir alltid olika och det finns alltid något vackert i alla.
Lycka till!
Min favoritövning: onelineporträtt
Det är något magiskt med att kunna teckna ett enkelt porträtt så kravlöst. Jag älskar hur roliga och förvånansvärt lika de blir fastän jag inte får lyfta pennan och inte titta på papperet. Det är något magiskt med dem. Blir du sugen att prova? Jag har spelat in en kort instruktion så du kan göra övningen tillsammans med mig eller så kan du läsa dig till här nedan, hur den går till. Nu kör vi!
Här kan du göra övningen tillsammans med mig:
Tanken är att du ska jobba ganska snabbt, alltså inte tänka för mycket på det du gör, utan bara göra. Det blir bäst då. Jag lovar. Här har du några exempel:
Är du redo att köra igång? Jag tycker verkligen du ska testa den här övningen. Du behöver:
En penna, välj en tuschpenna för det är inte meningen att du ska sudda. Alla linjer ska synas.
Ett papper. Det kan var vilket papper som helst. Baksidan av ett kuvert eller ett kopieringspapper.
En spegel så du kan se det du ska rita av, dig själv.
En timer, mobilen eller något annat.
Instruktion
Sätt dig framför spegeln.
Ta papper och penna.
Sätt timern på en minut och starta.
Sedan ritar du av dig själv utan att lyfta pennan från papperet och utan att titta på papperet. Du tittar bara i spegeln.
Hur gick det? Jag gissar att du kanske inte har sett dig själv så här tidigare. Visst var det kul? Den här övningen kan du använda för att komma igång och skapa.
Jag deltar på konstrundan i Västerort
Helgen 27-28 september är det konstrunda i Västerort i Stockholm. Och jag kommer delta! Min ateljé kommer vara öppen 11-17 både lördag och söndag.
Helgen 27-28 september är det konstrunda i Västerort i Stockholm. Och jag kommer delta! Min ateljé kommer vara öppen 11-17 både lördag och söndag.
Arrangerar gör Darkroom konsthall Riddersvik. Där finns också alla konstnärer representerade från fredag 26 september till söndag 28 september, om du vill se ett urval. Jag håller som bäst på och funderar vilken målning jag ska ha med där.
Välkommen till min ateljé. Jag hoppas vi ses!
Vad har jag lärt mig vecka 19
Jag börjat måla med torrpastellkritor. Jag gillar särskilt de väldigt mjuka från Sennelier. Det är som att måla med smör. Kanske lite mera dammigt…
Jag börjat måla med torrpastellkritor. Jag gillar särskilt de väldigt mjuka från Sennelier. Det är som att måla med smör. Kanske lite mera dammigt…
Jag fick tipset att måla på pastelmat-papper. Ett strävt papper med struktur där torrpastellen fastnar. Till exempel har jag gjort det här porträttet på ett sådant papper. Det kommer att vara med i vårsalongen hos Galleri Borgenhag Holmqvist i Eskilstuna 10-31 maj.
Förvånad. Torrpastell på pastelmat-papper. 18×24 cm
Jag gillar att måla på en färgad bakgrund, gärna neonrosa eller neongult. Det kan man inte säga att pastelmat-papperen har. Så då kom jag på att Liquitex transparenta gesso ger en ganska sträv yta. Så nu har jag testat att måla lite olika papper och ska också testa att måla på andra bakgrunder. Här har jag målat på ett gult anteckningspapper:
Ännu ett självporträtt…
Här är början på ett porträtt på gul bakgrund.
Det visade sig att gesson fungerar jättebra för torrpastell. Det blir ett bra grepp där kritan kan fastna.