Små karameller i bokhyllan

Om skissböcker, 100-dagarsprojekt och att samla på idéer 

I februari började jag på ett 100-dagarsprojekt. Jag skrev om det här tidigare. Tanken var egentligen att jag skulle teckna varje dag, men det spårade ganska snabbt ur eftersom jag egentligen inte gillar att teckna särskilt mycket. Så projektet blev istället att fylla en sida i en skissbok varje dag. 

Hur gick det då? Jag kom till dag 59. Sedan hände livet. Andra saker tog plats och mitt 100-dagarsprojekt halkade utanför att göra-listan. Dag 59 var någon gång i mitten av april, precis när ledigheter och jobbprojekt började stapla sig ovanpå varandra. 

Men vet du vad? Jag är faktiskt väldigt nöjd med 59 dagar. Tre och en halv skissbok senare har jag en liten samling av teckningar, collage och målningar. Små idéer och experiment som annars aldrig hade blivit till. 

Jag valde att jobba i små skissböcker från Hahnemühle i formatet 10x14 cm. De har bara 20 sidor och jag tycker om papperet. Det är tillräckligt bra för att tåla akvarellfärg och blandteknik utan att bli smuligt eller bli alltför buckligt. 

Och att böckerna dessutom finns i olika färger gjorde inte valet svårare direkt. De ser ut som små karameller i bokhyllan. 

Det fina med ett sådant här projekt är nästan inte själva skapandet medan man håller på, utan att kunna gå tillbaka efteråt och bläddra i de fulla böckerna. Där finns så många idéer. Sådant jag redan har glömt att jag gjort. En del kanske till och med får växa vidare längre fram. 

Det är inspiration till dig – från dig. Varsågod. 

Jag är både sparare och samlare som person. Fulla skissböcker får mig att känna mig rik. Så vi kollar väl in några favoriter. 

Ett Picassoinspirerat porträtt från när jag var på Moderna museet tillsammans med Ebba. När man härmar andra konstnärer behöver man fundera på mer än bara hur verket ser ut. Vilka kulörer finns egentligen i målningen? Vad ligger långt fram och vad försvinner bakåt? Hur ser formspråket ut? Och hur passar det ihop med det jag själv brukar göra? Roligt var det i alla fall. 

En av böckerna innehåller bara collage. Det här fastnade jag för när jag bläddrade igenom den nu. Jag tycker om att den är så enkel. Den känns väldigt självklar på något sätt. 

Oneline-teckningar är fortfarande min go to när jag inte vet vad jag ska göra. Så det blev ett gäng sådana också. Här har jag ritat av penslar och färgtuber. Jag tycker att det finns en rörelse i dem som händer när linjen aldrig riktigt stannar. Särskilt när jag målar vidare på dem efteråt. 

Jag kommer fortsätta med de här små skissböckerna. De är lätta att ha med i väskan och tillräckligt små för att faktiskt bli färdiga ganska snabbt. Att jag har med mig en skissbok som jag kan plocka upp när jag får feeling tror jag hjälper mig mer mer än stora, ambitiösa projekt ibland. 

Har du gjort något slags 100-dagarsprojekt någon gång? Berätta gärna vad du gjorde och hur det gick. 

Jag märker att det kräver ganska mycket fokus för mig att hålla i något under så lång tid. Särskilt när jag gör det helt själv.