Sommarens experiment: cyanotypi
En utforskande resa in i den blå fotokonsten
Här kommer en liten hälsning med sommarlovskänsla. När min dotter går på sommarlov så gör jag också det. Även om jag fortfarande jobbar. Det är ganska lugnt på mejlen och solen skiner. Just nu är det över 25 grader här i Stockholm så det ökar på sommarlovskänslan. Sitter faktiskt ute i en solstol (i skuggan) och skriver det här.
Nu när jag har hunnit varva ner passar jag på att boka in tid för att experimentera. I sommar har jag testat cyanotypi.
Det visade sig att själva processen är rätt enkel och resultaten blir bra redan från början. Cyanotypi är en framkallningsmetod, kan man säga. Du förbereder ditt papper med en vätska som består av två komponenter, Järnammoniumcitrat och kaliumferricyanid. Som tur är finns det färdiga kit att köpa för det är inte lika lätt att köpa enstaka kemikalier. Du tillsätter bara vatten till de två flaskorna så har du lösningen. Sedan blandar du lika delar av de båda vätskorna när du är redo att börja framkalla bilder. Men all info står i instruktionerna som du får med.
Lägg sedan papperet i solljus (UV-ljus) så framkallar den. Genom att lägga olika saker på så kan du få mönster. Det är också bra att lägga en glas- eller plexiskiva över så det du vill framkalla ligger stilla och tätt mot underlaget. Är det du lägger på helt tätt så får du en kontur och släpper det igenom solljuset så får du olika nyanser av blått.
För det är blått det blir, en blåkopia. Det var också det metoden främst användes till när den uppfanns 1842 av engelsmannen John Frederick Herschel, kopior av arkitektritningar, dokument och planer. Men redan på 1840-talet gjorde Anna Atkins cyanotypier av växter och skapade den första fotografiska boken.
Jag provade också att använda växter eftersom det är växter jag har jobbat med hela våren. De växter som fungerade bäst var de som släppte igenom lite solljus eller som inte var för stora, som ormbunkar och mynta.
Det går att använda negativ och framkalla bilder med cyanotypi. Se här på Alisons bilder. Det blir verkligen effektfullt. Jag har inga negativ, så istället skrev jag ut foton som negativ på OH-film med hjälp av den här tjänsten. De här bilderna blev riktigt bra när jag hade fått kläm på hur lång tid de skulle ligga i solen.
Exponeringstiderna varierade lite för de olika trycken:
Växter i sol: 10 minuter
OH-film med negativ i sol: 15 minuter
Är det ingen sol får man lägga på 5–10 minuter, för det finns UV-ljus även om det är molnigt. Du ser på vätskeblandningen när den har fått en matt metallisk ton, då är det klart. Det går också att använda en UV-lampa om du vill jobba med den här tekniken under det mörkare vinterhalvåret.
Är du sugen på att prova något nytt rekommenderar jag verkligen cyanotypi. Det var enkelt att göra och de härligt blå bilderna blev bra från första början. Och just det, att det blir så fina resultat snabbt gör att jag funderar på att ordna en kurs i cyanotypi, men frågan är vad man gör om det regnar... Jag vet inte om det finns tillräckligt med plats i ateljén för att ha UV-lampor till sex personer. Skulle du vara intresserad får du gärna höra av dig här eller på ac@kalaskommunikation.se.